För drygt två månader sedan började jag en ny fas i mitt liv. En fas jag nästan gett upp hoppet om att få se. Jag har påbörjat en utbildning på Universitetet! Efter sju års sjukskrivning står jag snart på mina egna ben igen, jag är så stolt över mig själv och kan knappt tro att det är sant.
Utan min sambo hade det här inte varit möjligt. Jag har varit så svag och liten och han har burit mig. Nu hoppas jag att jag ska få återgälda det.
Jag kommer lite otänkt att tänka på ett Gunde citat:
- ingenting är omöjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar