Varför gör jag det här?

Något jag upptäckt är att jag sedan jag var väldigt liten alltid har haft ett enormt stark känsla för orättvisor. I vissa fall skulle man kunna säga att jag inte har någon hud. För det är ungefär så det känns när jag sitter i situationer när jag känner att någonting är fel. Jag känner mig hudlös, naken och som att allt går rätt in i mig. Ibland har jag inget filter och det är betydelselöst vad det handlar om. Barn som inte har det som de borde, gamla som inte får bestämma över sig själva eller fågelungar som ramlat ur sitt bo och kommer bli tagna av "elaka" djur.Allt går rätt in och det gör så ont.

Fördelen med det här är också att jag inte kan vara oberörd och likgiltig. Jag måste
reagera och agera känns det som. Det finns alltså en enormt stor drivkraft i min hudlöshet. Jag måste bara lära mig att använda den på rätt sätt så att jag inte bränner ut mig igen. Måste förstå att jag inte kan ändra världen. Men jag vill bra gärna skicka ut ringar på vattnet som kanske kan förändra något.

I min utbildning inom hälsa så kommer många intressanta ämnen upp. Min sambo sa till mig i början på terminen att han innerligt önskade att jag skulle hålla. Jag frågade hur han tänkte och han gav mig svaret -Det du läser nu är ju sådant som du lika gärna skulle kunna läsa på fritiden bara för att det är intressant. Han har helt rätt de mesta av ämnena som kommer upp slukar jag med hull och hår.

Nästa fråga blir var jag vill lägga mitt engagemang. Jag har verkligen ett engagemang och jag vill inte slösa bort den här tiden. Min utbildning ger mig verkligen en möjlighet att fördjupa mig i vissa av de frågor jag brinner för.
Det som ligger närmast just nu är suicid och vad vi kan göra åt det. Djurs påverkan på oss människor ligger mig också väldigt varmt om hjärtat.

Vi får väl se, nu ska jag begrava mig i den kognitiva psykologins underbara värld.
Jag kommer snart ha min första tenta och jag är lite lagom nervös inför den.
Men samtidigt, vilken betydelse har en tenta egentligen...