Tillbaka i verkligheten

Foto:www.hittabilden.se

Lång paus, men det har gått så fort. På julafton åkte jag upp till familj och släkt, in i det sista var jag velig och visste inte hur jag skulle göra. Det är så svårt, man vill så mycket ha allt det där som "alla" andra har. Men det blir aldrig så och då blir jag så ledsen.

Jag är egentligen väldigt förtjust i julen. Alla dofter, ljus och smaker. Det absolut bästa jag vet är en väldigt vacker gran. Som bara står där och tindrar i sitt hörn av bostaden. Det jag istället ofta får är en jul full av stress, ångest och oro. Tjafs med familjemedlemmar och uppdragna konflikter. Oro över om man gör tillräckligt, ångest över vad man tidigare gjort. Av någon konstig anledning så kommer det upp så många saker kring jul.Det är inte en julafton jag avslutat i duschen gråtandes vid niotiden på kvällen. Medans tårarna har runnit har lite av självföraktet och tankarna om mitt mindervärde minskat.

Jag ville inte ha det i år. Jag visste att när jag började skolan så skulle det finnas om möjligt mindre energi över för familjekatastrofer. Jag ville inte förlora energi på det, ville inte riskera min hälsa eller mina studier. Ändå var det precis så det blev och det gjorde mig så ledsen.

Redan i början på hösten så frågade jag min sambo hur vi skulle göra med jul och nyår i år. Allt för att förbereda en bra jul. Jag fick inget svar och vart efter tiden gick blev jag mer nervös. Fortfarande på själva julafton så hade jag inte fått ett vettigt svar. Han bara hänvisade tillbaka till mig, men jag ville inte ta det beslutet själv. Ville inte att någon skulle kunna klanka ner på mig att jag ensam styrde och ställde.

Det blev ok i år, jag stod inte i duschen. Men jag funderar ändå om det inte vore bättre om jag/vi stannat hemma. Firat jul själva i lugn och ro, hur skulle det sett ut? Något jag kom på nu är att vi inte haft en gran hemma på fem år. Granen är bland det viktigaste för mig. Varje år efter reorna har startat så köper jag mig en ny julgranskula, en vacker kula som gör mig glad. Men jag har inte haft en gran på fem år, för vi ska ju i allafall åka iväg...

Jag tror det blir mitt nyårslöfte till mig själv. Vad som än händer det här året, var vi än kommer fira helgerna så ska vi ha en gran. Jag ska återigen ligga i soffan med hela lägenheten nedsläckt och bara låta granen lysa. Vakna på morgonen och se granen tänd, visst är det fantastiskt med timer.Varför ska jag ta den upplevelsen ifrån mig?

Nu har vardagen börjat igen. Skolan började den här veckan och det är full fart på en gång. Sitter med två hemtentor i helgen. De skulle egentligen blivit klara nu i helgen men jag fastnade i en rapport som jag skrev. Den blev det enda jag hann med. Jag skulle behöva hjälp med att begränsa mig, jag arbetar om saker i evigheter. Vet inte när de är färdiga. Det fungerar inte att göra så, absolut inte i den situation som jag sitter i. Tiden finns inte till det.

Jag planerade upp min helg så att jag hade något att göra ikväll. Förstod att det skulle bli för mycket ensam tid för mig så jag bestämde tv-kväll med en vän. Bra gjort att mota de mörka tankarna i dörren!

Jag är så glad och tacksam för att jag har människor omkring mig så är så underbara. Igår fikade jag med en klasskompis och bondade lite, idag var jag hem till en vän och hennes familj. Att kunna säga hur man mår, och det är ok är fantastiskt.