Utbytta tankar

Något som händer väldigt mycket nu sedan jag börjat skolan är att jag vidgar mina vyer. Många av kurserna vi har haft har ställ en mot väggen, spegeln har vänts emot en själv och man har fått fundera på det man tar för sant. Fundera på vilka värderingar man har och vad för fördomar och förutfattade meningar som finns i en inre. Det är väldigt intressant kan jag lova.

Många gånger så går vi igenom livet utan att reflektera så särdeles mycket. Vi stannar till ibland, tackar eller förbannar vår lycka eller otur över vad som har hänt just då. Men sen släpper vi taget och skyndar vidare. Ofta har man inte tid för de här funderingarna. Nu blir vi tvungna, och det är mycket som blir ifrågasatt på en gång.

Själv har jag kommit fram till följande:

* Jag är väldigt inriktad på prestation, och värderar både mig själv och andra utifrån det.

* Jag kan säkert upplevas som ganska dömande i många människors ögon, jag har ganska omedelbara och raka svar på många frågor.

* Vad vi egentligen tar för sanning är något jag verkligen har fått fundera på. Hur vet man att något är sant? Vem kan man egentligen lita på? Kan man tro på vad någon säger för att de har en fin titel eller position? Ska man lita på vad en lärare säger för att han står längst fram i klassrummet och ska lära ut saker? Nej jag tror inte det, jag tror man ska ta det mesta med en nypa salt. Framförallt tror jag att man ska lyssna på sin magkänsla. Det är lätt att kast bort såna saker, men jag tror aldrig du kommer ifrån magkänslan. Ofta vet man nog instinktivt hur man egentligen tänker och känner.

* Jag hoppas att jag är en mer ödmjuk person efter dessa kurser. Det är lätt att säga att man är ödmjuk och vill alla väl. Men det är också ganska lätt att ha åsikter om människor runt omkring oss, som vi egentligen inte vet något om. Det sura tanten som smiter före i den jättelånga lunchkön när du bara har 10 minuters rast. Eller den sura tanten i trapphuset som knappt hälsar när ni möts, men gärna fäller syrliga kommentarer. Vem vet hur deras liv ser ut? Inte vet jag vad som hänt dem den dagen, nej fram för lite mer ödmjukhet...