Jag har inte rest mig helt efter julhelger, firanden och allt vad det medför. Man kan låtsas, men det verkar som om det finns inbyggda varningssignaler. I mitt fall förstår jag att jag är ute på hal is när jag upptäcker att jag inte vill duscha längre. När det känns för tungt att ta av sig alla kläder, plocka iordning allt man behöver, göra alla bestyr i duschen. Komma ut stående för att sedan ta tag i insmörjning av alla möjliga slag. När den här känslan är här så vet jag att jag gått för långt idag, det är en varningsklocka.
Nu ljuder klockan igen. Jag har sprungit runt som en yr höna, har velat så mycket. Stängt av de röster i mig som sagt att det går för fort. Idag har det verkligen känts som att jag trampar runt i ändlös djup snö. Jag måste försöka ta mig upp på vägen igen. Mjölksyran behöver få lägga sig lite tror jag. Nej nu ska jag försöka lyssna igen, jag får gå och lägga mig. Imorgon är en annan dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar