Jag har delat mitt liv med mörkret i många år. Som jag minns själv så har det funnits där som en stadig följeslagare sedan jag var 12. När jag var 12 år så försökte jag ta mitt liv för första gången. När jag var 12 år så ville jag inte leva längre, jag kände att jag inte orkade en ny dag. Det fanns inte en plats för mig på denna jord, jag hörde inte hemma här. Ända sedan den stunden så har mörkret funnits med. Vissa perioder går det ner i källaren och lägger sig, och jag har fått tro att det är borta. Fått tro att det ljusa trevliga som omger mig är det som kallas livet och som också är för mig.
Idag vet jag att jag har haft en följeslagare på min resa. Han är inte önskad, han är inte välkommen, han tar plats, luktar illa och lämnar en dålig smak i munnen. Men han finns där vare sig jag vill eller inte. Frågan är vad jag gör med honom, hur väljer jag att hantera min följeslagare? Hur kan man hantera depressionen som kompanjon?
Ju mer jag lär mig om mig själv och hur depressioner fungerar så får jag flera verktyg att använda när det blir tufft. För det blir det, jag kan inte lura mig själv längre. Kan inte tro att jag kommer att få slippa undan, jag måste bara få ordning på ett sätt som känns ok att hantera honom när han kommer.
Jag är väldigt metodisk när jag känner att mörkret kryper sig närmare. Går tillbaka ett antal steg i självhjälpsböcker som jag vet jag tycker är bra. Försöker bli snällare mot mig själv, inte klanka ned så mycket på vad jag gör och inte gör. Jag ska inte vara ensam för mycket, för ensam tid medför mycket tid för grubblerier. Det finns inget positiv med dem. En sån bok som jag tycker är bra och väldigt konkret är " Vinn över din depression - en självhjälpsbok" av Rolf Aaroe. Den får mig att återgå till att titta på vad jag egentligen har för tankar surrande i huvudet. Är de sunda? Vad finns det för mönster? Verkar de rimliga? Det är lite där jag är nu, jag försöker analysera mina tankar och lösa denna situation ännu en gång... Ikväll fick jag tag på en vän och åkte hem till henne och spenderade kvällen istället för att sitta hemma. Det var ren självbevarelsedrift som fick iväg mig. Att stanna kvar hemma hade varit klart destruktivt för mig.
1 kommentar:
Man måste vara snäll mot sig själv. Tänk på att dina marginaler är mindre än många andras.
Skriv en "X är BRA-lista" med dina bra egenskaper. För ibland har man ju sådana tillfällen också där man kan känna att "det där gjorde jag riktigt bra" eller "vad snällt av mig mot den" osv.
Läs den listan högt för dig själv varje kväll. Jag vet, det är svårt i början... När du sedan börjar tänka mörka tankar om dig själv är det viktigt att ta fram listan och påminna sig själv om att det inte är svart-vitt. Att det finns bra saker hela tiden.
kram!
Skicka en kommentar