Dagen idag

Idag är det tungt. Vattnet är väldigt strömt och mina ben känns som bly. Men jag startar min dag, att stanna i sängen finns inte, då är man snart lika med död! Visst sover jag uppe på överkastet, men påklädd och med mat i magen.

Jag tror väldigt starkt på det här med aktivitet när man mår dåligt. Oftast är det det sista man vill göra, allt känns egentligen överdjävligt men det är vad man mår bäst av. Jag har en hund och det är jag väldigt tacksam för. Han får mig att gå utanför dörren varje dag, flera gånger. Även de dagar då jag bara vill stanna i sängen. Jag får känna vinden, regnet och solen. Jag får känna mot huden när jag annars känner mig totalt bedövad. Har ger mig värme och närhet, ligger oftast bredvid mig i sängen eller soffan. Han ger min älskade sambo lite luft när jag inte vågar vara själv, då finns han där och min sambo kan gå. Kan göra något roligt/stärkande och slippa tyngden i att leva bredvid denna sjukdomen ett tag.

Även om man inte har ork att göra någonting så tror jag att dett är precis det man behöver. Även om det bara handlar om att sätta sig på en stol utanför dörren till sitt hus, för att känna luften och uppleva något.

Jag sitter och laddar för min andra promenad med hunden. Jag önskar att hans husse var hemma och kunde ta det istället för mig, men samtidigt så är jag glad att han inte är det. Jag behöver röra på mig lite, få kroppen att känna att den fortfarande lever. Visa att jag inte gett upp, den ska röra på sig och göra saker.

Positivt tänkande tror jag nog inte på när det kommer till det här stadiet. Men handling tror jag helt klart på. Och mat, för att leva måste vi äta. Även om vi inte orkar så vill kroppen ha bra näring.