Juletider

Jag var ute en kort vända och skulle köpa två julklappar idag. Jag vända i dörren när jag såg köerna. Jag förstår inte hysterin, man handlar som om det vore sista gången på evigheter som man har tillgång till affären. Ja, ja nog om detta.

För mig blir mitt mående ännu tydligare i tider som detta med julfirande och förväntningar från alla möjliga håll. Jag har lust att sätta mig ner på gatan och skriva till människorna som springer omkring mig. -Det här betyder ingenting! Gå hem till era familjer istället, visa att ni älskar era medmänniskor. Ta er tid för varandra, det gör vi alldeles för lite.

Idag fick jag höra något som gjorde mig väldigt illa berörd. En 13 årig tjej hade tagit sitt liv... Att känna den vanmakten, rädslan och förtvivlan när man är så liten. Hur stort misslyckande är inte det för samhället? Det gör mig så förbannad rent ut sagt att någon människa ska behöva må så dåligt och allra helst en 13 åring. För mig så är det så tydligt att det är någonting på tok i samhället. Om hon hade varit en 50 årig man med hjärtproblem skulle hon ha fått hjälp då? Jag tror inte att någon tvivlar på svaret på den frågan. Varför kan inte svaret få vara lika självklart när det kommer till det här? 1500 människor, varje år! I åldersgruppen 15-24 år så är den siffran stadigt ökande enligt SPES, varför görs det ingenting. Det handlar inte om forskning, det handlar om resurser inom psykiatri, skolhälsovård o.s.v Är inte mäniskor värda mer än så här?

I kväll går min tankar till den här lilla tjejens föräldrar. Jag hoppas att ni har människor omkring er som håller om er på alla sätt. Så onödigt!