Vad gör jag här?

Jag har varit med om så mycket i mitt liv. Så mycket saker som de flesta människor inte kan föreställa sig. Jag har kommit igen dem. Jag har överlevt min barndom och står på mina egna ben. Jag lever fortfarande, de har varit många gånger som jag inte trott att jag skulle bli så här pass gammal.

Det finns så många saker jag skulle vilja säga. Så många åsikter om saker och ting. Men av hänsyn till mina anhöriga så kan jag inte göra det, iallafall inte i dagsläget. Kanske kan det här vara ett alternativ, det är iallfall så jag tänker. Det här är alltså förklaringen till att den här bloggen startats.

Här kommer en väldigt kort version av min livshistoria. Under hela min uppväxt har jag fått upplevelser som jag inte borde fått. Övergrepp av olika slag. Samtidigt så hade jag själv väldigt höga krav på mig att ordna saker och ting, jag var en riktig fighter! Ville alltid göra bättre.. När övergeppen tog slut så fortsatte de höga kraven, jag sa aldrig nej om någon behövde hjälp med något.

Jag jobbade väldigt mycket, blandade dag och nattpass och struntade i att jag behövde sova också. Plugga, jobba, renovera och bygga ett liv samtidigt, inga problem. Tillslut sa min kropp ifrån. Hjärnan slutade fungera som den skulle. Glömde viktiga saker, namn, händelser o.s.v. Kroppen ville inte vara vaken längre, den strejkade efter bara några timmar i vaket tillstånd. Jag kunde somna var som helst.

Det brast och jag blev sjukskriven. Det är nu några år sedan och turerna fram och tillbaka har varit många. Jag har försökt jobba på olika nivåer, ibland har det gått ibland inte. I dagsläget så har jag aktivitetsersättning, det som i dagligt tal kallas förtidspension. Jag har svurit många ord över denna ersättning. Jag är inte och kommer inte att vara någon pensionär förrens den ålder är inne! Jag ska komma tillbaka igen. Jobba, leva och må bra.

I dagsläget så är jag nere i en rejäl svacka. Jag lider av återkommande depressioner och en rejäl känslighet för stress i all dess former. Men jag vet att det fungerar så här. Saker går upp och ner. Mitt mående är tyvärr en av de sakerna.

Mina erfarenheter av hur Sverige ser ut och fungerar på vissa områden idag är inte positiva. Det jag framförallt tänker på då är psykiatri, rättsväsende och egentligen samhället syn på människor som behöver lite assistans eller stöttning. Döm inte ut mig för att jag har varit med om mycket och blivit lite blåsslagen, stötta mig istället! Men stöttning är det lite värre med i Sverige idag. Man kan tro att vi lever på 2000-talet men när det kommer till saker som inte syns på utsidan eller är allmänt accepterade så finns det märkligt lite sympati.

Ja, ja jag ska nog avsluta det här för idag. Jag har bara så mycket saker som jag vill säga. Saker som många människor inte vill lyssna på för att det är obekvämt. Framförallt så vill de inte ta till sig det man säger för att det är saker som aldrig kommer att hända dem eller deras familj. Men det fungerar inte så, psykisk sjukdom drabbar människor lika orättvist som somatiska sjukdomar gör. Den gör inte skilland på person.